Jag talar ut

I brist på annat och i väntan på middagen (fiskgratäng) så fick jag lite smålusta att skriva en kortare recension om en nyligen sedd film, nämligen A fistful of dollars.

Detta är en westernfilm från 1964 (den kom med andra ord ute före "Den gode, den onde, den fule") med ingen mindre än Clintan himself i huvudrollen. Filmen var enligt mina beräkningar och kalkyleringar en av de allra första westernfilmerna, och eftersom många av dessa filmer spelades in i Italien kom denna western-genre att kallas för spaghettiwestern. Detta nämner jag eftersom en sådan fråga dök upp senast jag spelade magiska Trivial Pursuit, där jag fick besvara vad de italiensk-producerade westernfilmerna ofta kallas. Skryt är aldrig fel, även om det där är en fråga som majoriteten bör kunna. 

Hur som helst, filmen handlar alltså om den namnlöse karaktären som spelas av Clint Eastwood. Han drar snabbast i hela western och detta är något som räddar hans liv inte bara en gång under filmen. I inledningen av filmen anländer Clintan till en liten by där två familjer styr och ställer som de vill - familjen Rojas och familjen Baxter. Detta utnyttjar den sluge Clint på ett ypperligt sätt, då han snart jobbar för de båda familjerna, som inget vet om att han även arbetar för den konkurrerande familjen.

Dessvärre hålls inga hemligheter hemliga i evigheter, och vår käre Clint får snart problem. Frågan är bara hur han ska lösa dessa problem, för familjerna är senare inte bara ute efter varandra, utan även Clintans huvud står högt upp på åtminstone en av familjernas prislista.

Trots att det kanske låter lite halvspännande så är filmen ganska seg. Effekterna är till exempel inget att hylla, vilket i och för sig kan bero på att filmen är från 60-talet. Vidare är det aldrig riktigt spännande, och egentligen finns det inte mycket som höjer filmen över det vanliga, förutom den kult-faktor som finns i inte bara denna film, utan även alla andra westernfilmer. Dessutom ska Clintan ha cred, såklart - vilket leder till ett bra betyg för denna film.

A fistful of dollars

3 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Maratonet av recensioner fortsätter. Härnäst kommer några rader om familjefilmen RV (på svenska heter den dock "Familj på väg").

Robin Williams har huvudrollen i denna film där han spelar en pappa som har för mycket jobb att sköta vilket gör att familjen blir lidande eftersom dom saknar honom så oerhört mycket hemma i kåken. Väldigt simpelt upplägg och detta har vi sett förut. Filmen är lite som en dålig blandning av "Sunes sommar" och "Vi hade iallafall tur med vädret".

Robin Williams familj, vad den nu hette, planerar att åka till Hawaii på semester, men istället kommer faderns jobb i vägen och familjen tvingas ut på en husbilssemster (därav namnet RV som hastigt översatt betyder husbil på engelska). Väl ute på vägarna stöter familjen på lite allt möjligt, och allt har vi redan sett. Några scener är dock lite småkul, så filmen är ändå en godkänd barn-/familjefilm, men inget jag rekommenderar till dig.

RV

2 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Ytterligare en film om Harry Potter - den sista i ordningen - står på tur för att recenseras. Jag ska dock göra proceduren kort och säga till dig att du lika gärna kan läsa någon annan av Harry Potter-recensionerna, helst den senaste utav dom eftersom den påminner mest om denna film.

Harry Potter och fenixordern

3 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Nu var det ett tag sedan en recension dök upp här på bloggen, och detta beror på att jag inte har haft lust att recensera de medelmåttiga filmer jag sett på sistone. Men nu har jag inget bättre för mig, så här kommer några blytunga recensioner som på beställning!

Harry Potter-filmerna ser jag, som jag nämnt tidigare, inte på grund av att jag tycker att dom är bra, utan det beror snarare, som jag även det nämnt tidigare, vill ha dom sedda här i livet.

Varför jag inte tycker dom är bra beror mycket på att berättelserna har blivit dåligt överförda från bok till film. Många händelser är som bortblåsta i filmerna, och detta förstör givetvis en hel del. Trots detta är alla filmer över två timmar långa, och i mången fall är det bara riktigt satans drygt att se på det hela.

Harry Potter och den flammande bägaren är inget undantag. Vissa grejor har blivit helt och hållet förändrade från vad som sker i boken, riktigt grovt dessutom, och sådant gillar inte Erik Olsson. Dock kan man inte klaga på skådespelarna längre, då de har blivit både äldre och således mer rutinerade, vilket leder till att de presterar bättre i sina roller. Handlingen är som sagt avskalad en hel del, och jag hade det betydligt trevligare när jag läste den smått mulliga boken än när jag satt och våndades framför datorskärmen. Därför får ni läsa på baksidan av boken om ni är intresserade av handlingen. Trots detta tycker jag filmen är någon av de bättre i serien, vilket i och för sig kanske inte säger så mycket, men det betyder åtminstone att filmen är mer än godkänd!

Harry Potter och den flammande bägaren

3 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Sista filmen i orgien är actionrullen från 2008 med Vin Diesel i huvudrollen och med namnet Babylon A.D.

Vin Diesel är en herre som jag tycker om. Han spelar kanske lite väl cooltöntinga roller alltför ofta, men ibland kan rent action vara en bra medicin för en tråkig stund. Riddick-filmerna är något jag rekommenderar, till exempel.

Men men, nu är det Babylon A.D. som gäller. Vin Diesel spelar en rysk-amerikansk legosoldat med det dåliga namnet Toorop, vilket låter som en remake på Robocop eller liknande. Som i alla andra filmer är Vin en riktig hårding som inte vet vad medlidande och kärlek är för något.

Han får i uppdrag av en sluskig ryss att transportera en flicka med det lika tråkiga namnet Aurora från Montenegro till New York, vilket låter som ett intressant uppdrag och upplägg. Till en viss del är det också intressant, främst då Aurora visar prov på mystiska egen- och kunskaper.

Dessvärre känner man att man sett det mesta av vad som visas under filmen, och det känns även som att filmskaparna känner detta då de plötsligt strör på det hela med en massa orealism vid det tillfälle då man får reda på vad Aurora bär på för hemligheter. Orealism är i rätt mängd inte helt fel inom filmvärlden, men för mycket av det goda blir bara dumt. Detta leder till att filmen blir tröttsam och mot många odds ointressant. Till råga på detta är slutet riktigt ljummet, vilket också leder till ett ljummet betyg.

Babylon A.D.

2 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Ytterligare en Harry Potter-film står på tur - den sista i denna orige av filmprat. Filmen är den tredje och heter inget mindre än Harry Potter och fången från Azkaban.

Ytterligare några år har gått, både i filmens värld och i vår värld. Harry Potter går tredje året på sin satans trollkarlsskola och är inte längre en barnrumpa. Handlingen orkar jag inte dra, dom som är det minsta intresserad av filmen vet redan vad den handlar om, och dom som inte bryr sig det minsta om Harry Potter behöver inte veta.

Regissören är iallafall utbytt till denna film, och skådespelarna är som sagt lite äldre. Barnsligheten och ologiska luckor har med andra ord reducerats, vilket gör filmen den bästa i ordningen än så länge. Det tackar vi för!

Harry Potter och fången från Azkaban

3 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Vi fortsätter i filmpratet, och turen har nu kommit till Harry Potter-film nummer två, nämligen Harry Potter och hemligheternas kammare.

Ni har tur, mina vänner, för jag tänker inte dra ut på detta prat. Jag skulle hellre rekommendera er att läsa den lite längre recensionen om Harry Potter och de vises sten som jag skrivit nånstans på denna blogg, för filmerna är helt enkelt väldigt lika varandra.

Trots att skådespelarna har blivit några år äldre känns filmen fortfarande för barnslig och regissören är fortfarande inte utbytt, så betyget blir med andra ord detsamma som film nummer ett!

Harry Potter och hemligheternas kammare

2 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Nu har det varit dött med filmprat ett tag, vilket dock inte betyder att jag inte sett någon film, för det har jag. Faktiskt ganska många, men jag har liksom inte haft lust att skriva om dom, förrän nu. Så därför börjar vi med Instinct, en amerikansk dramathriller från 1999.

Filmen med det tråkiga namnet handlar om Dr Ethan Powell och och Dr Theo Caulder, som spelas av Anthony Hopkins respektive Cuba Gooding Jr. Dr Powell är kär i bergsgorillor, och har studerat dessa under en längre tid. Men så hörs inget från honom på några år, och när man väl får tag i honom sitter han inspärrad i ett afrikansk fängelse. Därifrån blir han förflyttad till ett amerikanskt fängelse för psyksjuka. Nu är det upp till Dr. Calder, som är psykolog, att ta reda på vad som herrans namn har hänt med den gamle gubben Powell.

Mer om filmen vill jag inte säga, dels för att det är jobbigt, dels för att det räcker såhär. Filmen höjer sig inte från övriga, och sänker sig inte från någon annan. Det positiva överväger dock det negativa en hel del, och detta tack vare duktigt skådespeleri. Filmen får därför ett bra betyg.

Instinct

3 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Nu är det dags för en ny recension och denna gång är det en holländsk fotbollsfilm på tur, nämligen In Oranje, eller Fotbollsfeber som den heter på svenska.

Klockan är mycket, och jag är sugen på att göra annat än att sitta här och skriva om en nederländsk barnfilm.

Jag kan kort och gott säga att detta inte är någon film som höjer sig över de övriga, men inte heller någon som sänker sig från någon annan. Det är en vanlig, ordinär film helt enkelt. Så med andra ord, en given 2:a på den femgradiga betygsskalan.

Eller inte.

Filmen handlar om en liten pojkvasker, Remco, som vill spela i det holländska fotbollslandslaget - "de oranje". Han har dessutom en fotbollstokig, dyngcool pappa och en okunnig, tjusig mamma som båda vill lägga sig i Remcos fotbollskarriär.

Fotbollsfilmer är alltid värd ett extra plus, och gillar du fotboll är detta en bra, men inte mycket mer, film för dig. Dessutom finns det en god holländsk låt med i filmen, som ger filmen lite extra finess!

In Oranje

3 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Andra recensionen på samma kväll är härmed ett faktum. Denna gång är det en italiensk film från 1997 som blir recenserad, nämligen La vita è bella, som på svenska betyder Livet är underbart. Frågan är om filmen är detsamma?

Filmen, som utspelar sig på 1930-talet, vann 1999 tre Oscarstatyetter, bland annat fick skådespelaren och regissören Roberto Benigni en statyett för sin prestation i huvudrollen som Guido Orefice. Denne Guido är en mager och tunnhårig kypare (och även jude) som vet hur man hanterar knepiga situationer på rätt sätt - nämligen genom en stor gnutta humor.

Med denna humor lyckas han så småningom skaffa en fru, Dora, som han onekligen är förtjust i, och dom två får även en son, Giosue, så småningom. Detta händer under filmens första del, den trevliga och komiska delen. 

Den andra delen inleds då Dora kommer hem och ser att deras bostad har utsatts för en massa otäcka våldsamheter, då bord och stolar ligger omkullvräkta på golvet. Detta eftersom far och son (som nu hunnit blivit sisådär 5-6 år) blivit skickade till ett koncentrationsläger för judar, vilket dom själva knappt är medvetna om. Till råga på allt sker detta på sonen Giosues födelsedag, vilket leder till att pappa Guido ljuger för honom, och säger därför att det hela bara är en lek som han har planerat i flera månader - som en födelsedagspresent.

Dora, som inte är jude, utan snarare närmare den italienska adeln, blir inte skickad till detta läger, men letar ändå upp sin son och man då de ska skickas med ett tåg till lägret. Efter många om och men anmäler hon sig frivilligt till att följa med tåget, i hopp om att träffa sin familj igen. 

Hennes familj, och främst sonen, gillar dock inte lägret - födelsedagspresenten - allt för mycket, utan vill åka hem då han bland annat hör hur tyskarna gör knappar och tvål av judarna. Guido är dock, som nämnt ovan, en jäkel på att hantera knepiga situationer tack vare sin humor, men frågan är om hans humor kan få honom ur denna kniviga situation? Se filmen, så får du veta svaret, för detta är verkligen ingen dålig film! En äkta tragikomedi som rekommenderas till alla, för ibland kan det vara nyttigt att se på film som inte har gjorts i Hollywood!

La Vita è bella

4 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Dags för min andra korta recension, som denna gång handlar om den svenska filmen Solstorm från 2007.

Att det inte blir en femma i betyg har jag redan berättat i inlägget i och med att filmen är svensk. Få svenska filmer når upp till en fyra i min värld, men treor tycker jag ändå en hel del av landets filmer är värda, även om majoriteten får tvåor, eller i värsta fall ettor.

Detta är dock inte en genomusel film, och många av landets största skådespelare medverkar i den (precis som i alla andra svenska filmer, med andra ord).

Förra Bondbruden Izabella Scorupco innehar huvudrollen som Stockholmsadvoktaten Rebecka. Hon är en envis och bestämd dam, som tar första bästa flyg till sin barndomsstad Kiruna när hon får ett samtal från staden från sin barndomsvän Sanna som berättar att hennes bror har blivit mördad nyligen. Brodern Viktorn var en pastor, tillika Rebeckas ex-pojkvän. Han var även mer eller mindre besatt av Jesus, Gud och hela den biten. En framgångsrik författare var han också, varför hans död framhävde en stor sorg i församlingen och staden.

Snart blir syster Sanna anhållen för mordet, trots att Rebecka är övertygad om att hon är oskyldig. Sen kan ni räkna ut själva vad filmen kommer att handla om, nämligen Rebeckas kamp att övertyga allt och alla om hur mordet egentligen gick till.

Bitvis får hon fram mer och mer information och filmen lider så mot sitt slut. Slutet i sig är dessbättre ganska osvenskt och filmskaparna gör ett försök att vara lite smarta. Sen kanske dom inte lyckas fullt ut med det, men det är ändå något positivt och gör inte filmen sämre. Något annat som inte gör filmen är dess musik som är fulsnygg i sann religös gospelanda och därför får filmen ett relativt fint betyg!

Solstorm

3 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!

Hej mina livskamrater. Eftersom jag ser på film en hel del så tänkte jag ikväll meddela att en ny kategori dyker upp på denna blogg, nämligen Senaste film. Där tänkte jag kort ("kort" för mig är ofta inte detsamma som vad "kort" är för dig) skriva några rader ("några rader" för mig är ofta inte detsamma som  vad"några rader" är för dig) om den senaste film jag sett, och även betygsätta denna, såklart. Detta beslut kom fram efter en önskan från en läsare, som dock inte vill utge sitt namn i bloggen eftersom hans far är en ökänd barnmördare som bor på Tallskogen i Matfors.

Senaste filmen jag såg var, för bara några minuter sedan, Harry Potter och de vises sten. Barnsligt kanske du tycker - så frågan är vad jag tycker om det hela!

Harry Potter känner de flesta till. När historien börjar är pojken endast 10 år gammal och borde således gå i tredje årskursen hemma i England. Kanske känner du någon person som är 10 år? Kanske tycker du den personen är en aning... barnslig? Kanske kan du då förutspå hur en film om en sådan person blir? Jo, barnslig. Lägg till ytterligare ett tiotal tioåringar och vad blir filmen då? Jo, barnsligare.

Har man läst boken så kommer man inte gilla filmen allt för mycket. Har man inte alls läst boken kommer man inte att gilla filmen inte endaste jävla dugg. 

Ologiska luckor framstår och små, men ändå stora, detaljer uteblir helt och hållet. Filmteamet räknar helt enkelt med att tittarna har läst boken och berättar därför inte allting som är viktigt för handling och stämning. Så då kan man undra varför filmen ens har gjorts, om man ändå räknar med att tittarna vet vad som har hänt, vad som händer och vad som ska hända?

Jag satt mest och gäspade, irriterade mig på de medelmåttiga skådespelarna - främst Harry Potter själv, spelad av Daniel Radcliffe - och speglade mig själv i datorskärmen där jag såg att mitt hår är ganska långt och ser ganska lamt ut när det inte är klet i det.

Men, tillbaka till filmen och avslutningen på detta inlägg. Filmen är 2.26 timmar lång, men känns ändå som en slarvigt ihopsatt barnteater som helt enkelt är för kort. En bättre regissör, en bättre manusförfattare och en bättre huvudrollsinnehavare hade inte gjort saken sämre! Därför får filmen ett svagt betyg.

Harry Potter och de vises sten

2 av 5

Ha en bra kväll, så hörs vi till veckan!