The life of...
Idag.
En karl från MiROi ringde idag och bokade möte med mig - måndag nästa vecka. Jag anar att det slappa livet snart är ett minne blott, och det ska bli smått intressant att höra vad som egentligen kommer att diskuteras på detta möte. Jobb skulle vara trevligt och det är ungefär det som MiROi går ut på - att sätta folk i arbete.
På tal om arbete så såg jag på Semestersvenskar idag. Det var faktiskt halvintressant och att arbeta som reseledare måste fan i mig vara ett förbannat skönt jobb. Visst, det är knappast sol och bad 24/7 som man lätt kan få för sig, och troligen görs detta program "TV-vänligt" med enbart positiva grejor från detta yrke, för att göra bra TV och så, men jag tror ändå det skulle vara trevligt att arbeta som en sådan. Hellre det än att sitta i en telefonväxel, sortera papper eller packa Happy Meals varenda dag. Och nu när man är ung kan det vara klokt att ta sig en funderare över alla de oändligaaaaaaa möjligheter man har här i livet. Kommer man på vid 50 års ålder att; "fan, man kanske skulle ta och bli reseledare", eller "attans, man kanske skulle studera till idrottslärare" så uppstår desto fler problem då än om man kommer på tanken 30 år tidigare.
Hur som helst så är det dock inget jag kommer att sikta på att bli dom närmsta dagarna, veckorna, månaderna eller åren. Men kanske om 4-5 år, lite svårt att resonera över hur framtiden kommer att se ut.
Reseledare är också det enda jobb i nuläget som skulle få mig att överväga en flytt ifrån bygden. Får jag bestämma så bor jag och mina grabbar kvar här om 50 år, hälften döda, hälften halvdöda - men lik förbannat har vi temafester var tredje lördag och går på pensionärsdiscon på folkets hus i Matfors en gång i månaden, medan vi resten av dagarna njuter av våran mumsiga gemenskap på Tuna Strand med en kall satans Pripps Pure i handen.
Ingenting är omöjligt, nu ska jag se på film!
