Ain't life grand?
Sitter på min gamla vanliga stol. Idag har jag inte gjort ett piss och det känns väldigt bra. Läste Emmas blogg och såg hur hon klagade på att ingenting händer i livet och att allt bara går på tomgång och repris. Lite så är det för mig med, degar på vardagarna och festar till det på helgerna (utgång nu på lördag, till exempel). Till skillnad från Emmso så tycker jag att det är skönt. Jag är nöjd med att inte göra någonting supermärkvärdigt och jag klagar sällan på något. Därför klagar jag inte heller på dom som vill göra något supermärkvärdigt.
Vill man bli skådespelare, framgångsrik egenföretagare, rik och berömd, artist, modell, astronaut, världsmästare eller bara allmänt lyxig så kan jag förstå de, för vi äro alla olika.
Jag, däremot, känner inget behov av att flytta. Jobbar jag på Svenssons eller varför inte Statoil Vattjom om 20 år så är jag nöjd. Två barn och en ful fru i en jobbig, röd villa med vita knutar - det är min melodi det. Bara jag får ha mitt roliga varannan helg med mina äckliga grabbar så är jag
nöjd.
